Barnmorskeyrket, ett av världens äldsta, har genomgått en omvälvande förvandling. Från att ha varit en kunskap som fördes vidare mellan kvinnor, ofta präglad av folktro, till att bli en högt specialiserad profession inom dagens hälso- och sjukvård. Denna artikel utforskar yrkets utveckling i Sverige och belyser de krafter som format barnmorskans roll genom århundradena.
Jordemodern och hennes traditioner
I det förindustriella Sverige var barnmorskan, då kallad jordemor, en centralfigur i lokalsamhället. Hon var inte bara en praktisk hjälpare vid förlossningar utan också en bärare av traditioner och kunskap. Jordemoderns kunskap grundades på erfarenhet och muntlig tradition, ofta blandad med folktro. Förlossningen omgärdades av ritualer för att skydda både mor och barn. Exempel på sådana ritualer var att lösa upp kvinnans hår, hålla en eld brinnande i rummet och använda speciella ramsor och örter. Dessa handlingar syftade till att underlätta födseln och skydda mot onda makter, som beskrivs i Populär Historia.
Jordemodern hade en djup förståelse för både de praktiska och de andliga aspekterna av födseln.
Kyrkans och statens inflytande under 1500- och 1600-talen
Under 1500-talet började kyrkan intressera sig alltmer för barnmorskornas arbete. En viktig anledning var att säkerställa att alla nyfödda barn döptes. Genom 1571 års kyrkoordning och senare 1686 års kyrkolag, fick jordemödrarna en formell roll. De fick rätt att nöddöpa barn i situationer där barnets liv var i fara, och de blev skyldiga att rapportera alla födslar till kyrkan. Detta innebar också att de skulle identifiera barnafadern.
Under 1600-talet började även staten reglera barnmorskornas arbete. Genom Collegium medicum, en föregångare till dagens Socialstyrelse, infördes förordningar som ställde krav på barnmorskornas kompetens. Collegium Medicum grundades 1663 med uppdraget att modernisera läkekonsten i Sverige. Det uppskattades att många dödsfall i barnsäng hade kunnat undvikas om det funnits tillgång till utbildade barnmorskor, vilket Forskning & Framsteg beskriver.
Vägen mot vetenskaplig förlossningsvård under 1700- och 1800-talen
Under 1600- och 1700-talen började synen på förlossningsvård förändras och bli mer vetenskaplig. Urban Hiärne och Johan von Hoorn var två viktiga personer i denna utveckling. Johan von Hoorn, som ofta kallas den vetenskapliga förlossningskonstens fader i Sverige, publicerade 1697 den första svenska boken om förlossningskonst, “Den Swenska wälöfvade Jordgumman”. Han startade också en egen barnmorskeutbildning.
År 1711 infördes det första barnmorskereglementet i Stockholm. Detta reglemente krävde att alla barnmorskor i huvudstaden skulle vara utbildade och avlägga ed. Liknande utveckling skedde i andra delar av Europa, bland annat i Nederländerna och Skottland, där tidiga barnmorskeutbildningar etablerades, vilket Britannica beskriver.
Utmaningar och barnsängsfeber
Professionaliseringen av barnmorskeyrket gick långsamt, särskilt på landsbygden. Många föredrog att anlita traditionella jordemödrar, och provinsialläkare rapporterade om bristande resurser och låg status för barnmorskor utanför städerna.
Ett stort problem under denna tid var barnsängsfeber, en allvarlig infektion som drabbade kvinnor efter förlossningen. Denna infektion, som orsakas av bakterier, ledde till hög dödlighet. Först i slutet av 1800-talet, efter Ignaz Semmelweis upptäckter om handhygien, infördes handtvätt med desinfektionsmedel, vilket minskade dödligheten markant.
1800-talets reformer och förlossningstången
Under 1800-talet intensifierades arbetet med att förbättra barnmorskornas arbetsvillkor och status. Johanna Hedén blev en viktig förgrundsgestalt och initiativtagare till Barnmorskeförbundet 1886. Förbundet arbetade för frågor som längre utbildning och bättre ålderdomsförsörjning.
Förlossningstångens roll
En viktig händelse under 1800-talet var att svenska barnmorskor, tack vare Pehr Gustaf Cederschiölds utbildningsinsatser, fick rätt att använda förlossningstång. Denna rättighet, som infördes 1829, gällde i nödsituationer där ingen läkare fanns tillgänglig. En förlossningstång är ett instrument som används för att hjälpa till att dra ut barnet vid komplicerade förlossningar. Denna rättighet var ovanlig i ett internationellt perspektiv och stärkte barnmorskornas ställning. Forskning & Framsteg beskriver hur denna rättighet blev en symbol för barnmorskornas kompetens, men också en källa till konflikt med läkarkåren. Rätten drogs in 1919.
Statens engagemang i förlossningsvården ökade, delvis av befolkningspolitiska skäl. En växande befolkning ansågs vara viktig för landets ekonomi och militära styrka. Att minska mödradödligheten blev därför en prioriterad fråga.
1900-talet och sjukhusförlossningarnas framväxt
Under 1900-talet fortsatte barnmorskeyrket att utvecklas. Utbildningen förlängdes och integrerades så småningom i högskolesystemet. Sjuksköterskeutbildning blev ett krav för att bli barnmorska.
En av de största förändringarna under 1900-talet var att förlossningarna gradvis flyttades från hemmen till sjukhusen. Denna övergång skedde främst under perioden 1930-1960. Sjukhusförlossningarna ansågs säkrare och bidrog till att minska både mödra- och barnadödligheten. Denna utveckling beskrivs i detalj i en studie om Sundsvall under åren 1900-1930, Academia.edu.
Dagens barnmorska
Idag är barnmorskan en högt kvalificerad specialist med en bred och självständig roll. Barnmorskan är central för kvinnors hälsa genom hela livet, från graviditet och förlossning till preventivmedelsrådgivning och klimakteriebesvär. Svensk förlossningsvård har utvecklats mycket, med fokus på patientsäkerhet och patientcentrering, vilket Svenska Läkaresällskapet beskriver.
Barnmorskans roll varierar dock runt om i världen. I Storbritannien, till exempel, har barnmorskeyrket länge samexisterat med läkare och sjuksköterskor som en självständig profession. I USA däremot, försvann yrket nästan helt under 1900-talet, för att sedan återupplivas, vilket Britannica beskriver.
Barnmorskeyrket: En ständig utveckling
Barnmorskans resa speglar samhällets och medicinens utveckling. Från jordemoderns traditionella roll, via reglering från kyrka och stat, till dagens vetenskapliga yrke, har barnmorskan ständigt anpassat sig. Genom att förstå yrkets historia – de sociala, kulturella och medicinska krafterna – kan vi bättre förstå dagens barnmorska och dennes viktiga roll. Kärnuppdraget består: att stödja kvinnor och barn under en av livets mest betydelsefulla perioder. Barnmorskans historia, som ständigt skrivs av engagerade barnmorskor, är en berättelse om medicinsk utveckling, men också en spegling av synen på kvinnor, födsel och hälsa. Detta belyses bland annat i en recension i Åbo Akademi.
