Allt som rör medicinska behandlingar och hur strukturen på sjukvården ser ut har förändrats en hel del genom tiderna. Vår medicinska historia intresserar många men de flesta tänker bara på relativ närtid. Går man istället ca 2000 år bakåt, till antiken, och framför allt Grekland så inser man att intresset för människokroppen och hur den fungerar har funnits mycket längre än vad man kan tro.
Romarriket och Grekland
Romarna är kända för att ha adopterat mycket från den Grekiska kulturen men tilltron till läkekonsten var inte en av de sakerna. De ansåg att allvarliga sjukdomar inte var någonting annat än ett straff från Gudarna och det enda de kunde göra var att be. Faktum är att de läkare som fanns använde sig av metoder som många gånger var till mer skada än nytta för den sjuke. En enkel sjukdom som artros höft kunde leda till att de Romerska läkarna ansåg att den bästa lösningen var amputering. I själva verket så är artros en sjukdom som innebär att brosket på lederna bryts ner fortare än vad kroppen kan skapa nytt och det kommer i olika grader, som med det mesta. En enkel metod för att lindra besvären är fysisk aktivitet för att stimulera produktionen av ledvätska. Att därför göra som Romarna och amputera skulle vara väldigt drastiska åtgärder.
I Grekland däremot så hade man stor tilltro till läkekonsten och de började tidigt att studera anatomi. Faktum är att den man som i modern tid kallas för “Läkekonstens Fader” var en grekisk läkare som hette Hippokrates. Han var den första läkaren som drog slutsatsen att sjukdomar inte hade någonting att göra med övernaturliga krafter eller gudomligt ingripande. Han ansåg istället att sjukdomar berodde på mat- och levnadsvanor och övriga miljömässiga faktorer, någonting som vi idag vet ligger mycket närmare sanningen. Hippokrates var långt före sin tid men hans tankar och metoder kan man många gånger än idag använda som en god grundpelare.
