Det har sedan tidens begynnelse funnits flera olika sorters medicinmän och medicinkvinnor. Dessa finns oavsett vilken kultur man ser till. De har försökt bota sjukdomar och besvär hos människan i alla tider och de metoder som använts har varierat stort.
I USA fanns det under början av 1900-talet flera läkarutbildningar vid de tillgängliga universiteten. Örtmedicin, homeopati och naturmedicin var de inriktningar som fanns då och om man gick utbildningen kunde man enkelt kalla sig själv doktor och man fick då börja behandla människor med olika typer av besvär. De olika universitetens utbildningar skiljde sig dock en hel del åt och det började uppkomma kritiska åsikter mot dem. Man ville plötsligt att alla utbildningar skulle vara likadana.
År 1913 kom en ny lag som började styra över läkarutbildningen. Utbildningen styrdes då in mot det spår som finns i dag, alltså syntetiska läkemedel. Alla så kallade naturläkemedel togs bort ur den riktiga skolmedicinen och klassades som kvacksalveri. Detta sitter fortfarande i än i dag på många lärosäten.
Att bli läkare i dag är inte helt lätt. Det är svårt att komma in på utbildningen och att göra högskoleprovet hjälper i vissa fall inte. Detta bekymmer slapp de som ville bli läkare under 1900-talet.
I och med denna förändring, som gick mycket fort, blev närmare 30 000 olika personer som arbetat med örtmedicin helt arbetslösa. Dessa personer som kallat sig läkare hade skaffat sig en varierad kunskap och var också relativt kunniga praktiskt. De nya läkarna utbildades i att finna preparat som framställts på kemisk väg. Deras uppgift blev att hitta de passande läkemedlet för varje åkomma och denna hållning håller i sig än i dag. Det är precis det som studenter som kommit in på den åtråvärda läkarlinjen lär sig i dag.
De läkare som använt naturprodukter och örter tittade mycket på kost och möjlighet att bota sig själv. Detta är något som i mångt och mycket har fallit bort i dagens läkarvetenskap.
När det gäller kirurgi började människan tidigt att undersöka både avlidna kroppar och att göra experiment på levande sådana. Detta har lett fram till den kirurgiska utbildning vi har i dag. Som blivande kirurg får man i dag till exempel öva stygn i grisfötter, eller på avlidna som varit på obduktion eller liknande. Det har rent tekniskt också tagits fram större möjligheter. Man kan i dag till exempel öva olika former av ingrepp och livräddande manövrar på olika typer av dockor som reagerar och upplevs relativt likt en människa. Den allra största erfarenheten får blivande läkare i dag genom att delta och titta på under operationer eller genom att så småningom själva utföra ingreppen under handledning från en mer erfaren kirurg.
Det har också blivit allt mer vanligt att öva olika ingrepp i så kallade simulatorer. Här kan blivande läkare prova på olika saker i en dator utan att varken djur eller människor behöver dö för att ingreppen ska kunna läras in.
