Endoskopins historia

Endoskopi är en form av undersökning som utförs med hjälp av ett endoskop. Genom att föra in endoskopet till den plats man vill undersöka (vilket till exempel kan ske genom gastroskopi eller koloskopi) kan man titta in i kroppen och göra en visuell undersökning.

Endoskopins historia börjar redan under tidigt 1800-tal, då det allra första endoskopet uppfanns år 1806 av Philipp Bozzini. Han kallade sin uppfinning för ”Lichtleiter”, det vill säga ”ljusledare”, och den skulle användas för att undersöka kroppens ”kanaler och håligheter”. Bozzinis ljusledare möttes dock av motstånd från Vienna Medical Society, och det var därför fransmannen Antonin Jean Desormeaux som blev den förste i historien att framgångsrikt använda ett endoskop på en levande patient. Innan dess hade han gjort flera förbättringar på tidigare uppfinnares arbeten, bland annat Bozzinis. Desormeaux presenterade sin version av endoskopet för den franska vetenskapsakademin år 1853, och han har kommit att kallas endoskopins fader. Hans endoskop ansågs länge vara det mest moderna man kunde använda sig av inom medicin och läkekonst – ända fram tills det elektriska ljuset förändrade hela samhället, inklusive läkaryrket.

Till en början kunde det elektriska ljuset bara användas externt, men var ändå tillräckligt starkt för att möjliggöra exempelvis cystoskopi, sigmoideoskopi och undersökning av näsborrarna. Det sistnämnda utfördes rutinmässigt av Sir Francis Cruise på mänskliga patienter redan år 1865 – han använde sig då av sitt eget endoskop, som också fanns till försäljning. Senare skapades mindre glödlampor som gjorde det möjligt att också föra in ljuskällan i kroppen, något som till exempel användes i hysteroskopet som Charles David uppfann år 1908.

Nästa stora framsteg i utvecklingen av endoskopet var när den tyska tillverkaren Georg Wolf, baserad i Berlin, började producera ett böjligt och flexibelt gastroskop. Detta var år 1911. Det som verkligen gjorde att endoskopin tog steget in i den moderna världen var dock en kombination av ingenjörskunskaperna som Karl Storz besatt och det arbete som den optiska designern Harold Hopkins gjort med optisk fiber. Karl Storz vision var att skapa ett instrument som skulle kunna föras in i den mänskliga kroppen, lysa upp området med ett kallt ljus, och förse en bild av allt som händer. Tillsammans med fiberoptiken som Hopkins uppfunnit (han hade under tidigt 1950-tal skapat ett ”fibroskop” som bestod av en bunt flexibla glasfibrer som kunde överföra bilder) ledde detta till att det första moderna endoskopet kunde skapas år 1957 av Basil Hirschowitz och Larry Curtiss.

Även om endoskopins historia är intressant, hjälper det inte mycket att läsa om den om man faktiskt behöver en endoskopi. Då ska man istället gå in på Sergelcity.se, där man kan få hjälp med endoskopisk undersökning av specialister på området.

Leave a Reply